Loading...
Föreställ dig en scen: Estadio Azteca i Mexico City, 11 juni 2026. Solens strålar faller över en gräsmatta som har sett Pelé och Maradona. Kamerorna panorerar över läktarna, och på den digitala tavlan rullar 48 flaggor förbi — en efter en, nation efter nation. Mexikos grönvitröda. Brasiliens gula. Curaçaos blå. Kap Verdes randiga. Det är den bredaste samlingen av fotbollsnationer som någonsin har samlats på en VM-turnering, och varje flagga bär en berättelse.
Bland de 48 lagen finns allt. Regerande världsmästare och femfaldiga titelinnehavare. Lag som har väntat decennier på att kvalificera sig. Nationer som gör sin första VM-medverkan i historien. Turneringen i USA, Mexiko och Kanada representerar 22 europeiska, 9 afrikanska, 8 asiatiska, 6 nord- och centralamerikanska, 4 sydamerikanska, 1 oceaniskt och 1 karibiskt lag. Geografiskt och sportsligt är det den mest diversifierade VM-turneringen någonsin.
Jag har delat in de 48 lagen i fem kategorier baserade på deras realistiska chanser, odds och turneringshistorik. Från toppfavoriterna som jagar guld till debutanterna som skriver historia genom sin blotta närvaro. Varje lag har sin plats i berättelsen om VM 2026 — frågan är bara vilken roll de spelar.
Favoriterna — lagen som jagar guldet
I december 2022 stod Lionel Messi på podiet i Lusail med VM-pokalen i händerna. Det var kröningen av en karriär, kulmen på en fotbollsdröm och startskottet för en fråga som har hängt i luften sedan dess: kan Argentina försvara titeln utan sin störste spelare? Svaret är inte enkelt, men oddsen antyder att det absolut är möjligt.
Argentina — titelförsvarare under press
Argentina gick in i VM 2026-cykeln med en fördel som inget annat lag har: en vinnande kultur. Lionel Scaloni har byggt en trupp som vet hur det känns att vinna den sista matchen i en stor turnering, och den mentaliteten överförs till nya spelare. Julián Álvarez, nu etablerad som en av världens bästa anfallare, bär den offensiva huvudrollen. Alejandro Garnacho, Enzo Fernández och Lisandro Martínez representerar en generation som var del av det vinnande laget 2022 men nu tar större ansvar. Oddsen på Argentina som VM-vinnare ligger runt 3.50 — kortast av alla lag — och det speglar en kombination av trupp, taktisk mognad och turneringserfarenhet som är svår att matcha.
Frankrike — superstjärnornas lag
Om Argentina vinner med kollektiv styrka, vinner Frankrike med individuell briljans. Kylian Mbappé har äntligen flyttat till Real Madrid och har en plattform som matchar hans ambitioner. Runt honom finns en trupp med djup i varje position: Aurélien Tchouaméni i mittfältet, William Saliba i försvaret och en ny generation anfallare som pressar på bakom Mbappé. Didier Deschamps, som har lett Frankrike till en VM-titel och en VM-final i de senaste två turneringarna, vet exakt hur man bygger ett turneringsklart lag. Frankrike ligger på odds runt 4.00 och är det lag som de flesta analytiker pekar ut som det största hotet mot Argentinas titelförsvar. Frankrikes styrka är pragmatismen — de kan vinna fult, de kan vinna snyggt, och de gör det som krävs i varje given match.
England — den eviga tvåan?
Englands talang har aldrig varit starkare. Jude Bellingham, Bukayo Saka, Cole Palmer, Phil Foden och Declan Rice utgör en kärna som skulle kunna starta i vilket landslag som helst. Problemet har aldrig varit brist på spelare — det har varit oförmågan att leverera i de avgörande ögonblicken. Tre semifinaler och två finaler i de senaste fyra stora turneringarna, men noll titlar. Oddsen ligger runt 6.00, och frågan som varje engelsk supporter ställer sig är densamma som alltid: är det den här gången? Den råa truppen säger ja. Historien vägrar ge ett definitivt svar.
Brasilien — den sovande jätten
Brasilien har inte vunnit VM sedan 2002 — en svit på 24 år som är den längsta i deras historia. Men Seleção har investerat i en ny generation som kan bryta den. Vinícius Jr, Ballon d’Or-vinnare och Real Madrids mest avgörande spelare, är den självklara ledargestalten. Endrick, trots sin unga ålder, har redan visat att han kan leverera på den allra högsta nivån. Rodrygo kompletterar den offensiva trion. Brasiliens problem de senaste turneringarna har inte varit brist på talang utan brist på struktur — men en ny tränarcykel och en hungrig generation kan ändra den ekvationen. Odds runt 7.00 gör Brasilien till det mest undervärderade topplaget i mina ögon.
Spanien — EM-mästarna med ungdomens kraft
Lamine Yamal var 16 år gammal när Spanien vann EM 2024 i Tyskland. Nu är han 18, och han har redan upplevt mer framgång än de flesta spelare gör under en hel karriär. Runt honom har Spanien byggt en trupp som kombinerar ungdomlig energi med taktisk mognad: Pedri i mittfältet, Nico Williams på kanten, Dani Olmo som kreativ motor. Spaniens bollinnehav-baserade spel är inte nytt, men genomförandet har nått en nivå som ingen annan nation kan matcha. Oddsen ligger runt 7.50, och för de som söker ett alternativ till Argentina och Frankrike är Spanien det lag med bäst balans mellan potential och bevisat resultat.
Sammanfattning av favoriterna
De fem lagen ovan — Argentina, Frankrike, England, Brasilien och Spanien — utgör turneringens toppskikt. De har de djupaste trupperna, den mest relevanta turneringserfarenheten och den individuella kvaliteten att avgöra matcher i slutspelets pressade ögonblick. Det som skiljer dem åt handlar mer om mentalitet och matchning i slutspelsträdet än om absolut kvalitet. En kvartsfinal mellan Argentina och Frankrike är en helt annan utmaning än en kvartsfinal mellan Brasilien och Turkiet, och det slumpmässiga i gruppseedningen kan avgöra vilka av dessa lag som möts tidigt eller sent i turneringen.
Om jag måste rangordna dem: Argentina först, för deras vinnande mentalitet och Scalonis taktiska intelligens. Frankrike som tvåa, för Mbappé och Deschamps turneringsexpertis. Spanien som trea, för deras generationsskifte som redan har bevisat sig i EM. England som fyra, för den breda truppen som ännu inte har infriat sina löften. Och Brasilien som femma — det lag som har mest att vinna och mest att förlora, med en ny generation som antingen kröns eller krossas.
Utmanarna — talangfulla lag med potential att överraska
Det finns en plats i varje VM-turnering för lag som inte är favoriter men vägrar acceptera rollen som statister. Kroatien nådde final 2018 med en trupp som på pappret inte borde ha klarat det. Marocko tog sig till semifinal 2022 och chockade Europa. De här lagen har oddsen emot sig, men de har något annat: en kombination av individuell klass, kollektiv vilja och en spelidé som fungerar under turneringsförhållanden.
Tyskland — omstarten under Nagelsmann
Tyskland var värd för EM 2024 och levererade inspirerande fotboll under gruppspelet innan de föll i kvartsfinalen mot Spanien. Julian Nagelsmann har genomfört en generationsväxling som få trodde var möjlig på så kort tid. Jamal Musiala har utvecklats till en av världens mest kompletta mittfältare, och Florian Wirtz kompletterar honom med en kreativitet som påminner om tidiga Mesut Özil — fast med bättre defensivt arbete. Kai Havertz fungerar som falsk nia med en rörelsefrihet som gör honom svårmarkerad. Tysklands svaghet är den defensiva stabiliteten — de har släppt in mål i kritiska ögonblick i de senaste turneringarna — men om Nagelsmann löser det pusslet har Tyskland truppkvaliteten att nå långt. Odds runt 10.00 speglar ett lag i ombyggnadsfas, men jag tror att VM-formatet passar deras spelstil.
Portugal — livet efter Ronaldo
Cristiano Ronaldos era med det portugisiska landslaget närmar sig sitt slut, och frågan är om Portugal blir starkare utan den börda som hans närvaro innebär. Rafael Leão har tagit över som den primära anfallskreatören, och med Bernardo Silva, Bruno Fernandes och João Félix som offensiva alternativ saknar Portugal varken kvalitet eller fart. Defensivt är Rúben Dias och Diogo Dalot bland Europas bästa. Portugal har historiskt presterat bäst i turneringar där de inte har favoritstämpel — EM 2016 är det bästa exemplet — och med odds runt 12.00 är de definitivt undervärderade i förhållande till sin trupp.
Nederländerna — tre finaler, noll titlar
Oranjes historia i VM är en berättelse om briljans och besvikelse. Tre VM-finaler — 1974, 1978 och 2010 — men aldrig en titel. Det lag som reser till VM 2026 har individuell kvalitet i världsklass, med spelare från Europas absoluta toppklubbar i varje position. Virgil van Dijk leder försvaret, Frenkie de Jong kontrollerar mittfältet och Cody Gakpo har visat att han kan leverera på den största scenen. Som gruppfavorit i Grupp F och med odds runt 14.00 att vinna turneringen har Nederländerna en realistisk väg till kvartsfinal — och därifrån beror allt på matchningen i slutspelsträdet.
Kroatien — den sista dansen?
Luka Modric är 40 år gammal och spelar sannolikt sitt sista VM. Kroatien har nått semifinal eller bättre i två av de tre senaste VM-turneringarna, en prestation som är närmast otrolig för en nation med drygt fyra miljoner invånare. Men frågan är om nästa generation — Josko Gvardiol, Mateo Kovacic och Lovro Majer — kan upprätthålla den nivå som Modrics generation etablerade. Grupp L med England, Ghana och Panama ger Kroatien en klar väg ut ur gruppspelet, men de lämnar den inofficiella rollen som turneringens mest romantiska lag.
Uruguay — pragmatismens mästare
Uruguay har vunnit VM två gånger och Copa América fler gånger än något annat land. De har en fotbollskultur som producerar toppspelare i en takt som står helt i disproportion till landets storlek. Federico Valverde, Darwin Núñez och Ronald Araújo representerar en ny generation som kombinerar sydamerikansk garra med europeisk taktisk skolning. I Grupp H möter de Spanien, Saudiarabien och Kap Verde — en grupp där andraplatsen är högst realistisk. Uruguays historia i VM-turneringar visar att de alltid presterar bättre än vad deras ranking föreslår.
Marocko — fortsätter äventyret?
I Qatar 2022 slog Marocko ut Spanien och Portugal på vägen till semifinal, den mest remarkabla prestationen av ett afrikanskt lag i VM-historien. Achraf Hakimi, Sofyan Amrabat och Hakim Ziyech bildade en kärna som kombinerade europeisk taktisk disciplin med nordafrikansk passion. Truppen har förnyats sedan dess, men grundstrukturen är intakt. I Grupp C möter de Brasilien, Haiti och Skottland — en grupp där andraplatsen bakom Brasilien är det realistiska målet, men där Marocko absolut kan utmana om förstaplatsen.
Japan — Asiens fotbollsrevolution
Japan slog Tyskland och Spanien i VM 2022:s gruppspel och bevisade att de inte längre är underdogs mot europeiska topplag. Truppen domineras av spelare i Bundesliga, Premier League och La Liga — Takefusa Kubo, Kaoru Mitoma och Wataru Endo bland de mest framträdande. Japans spelstil under de senaste åren har blivit alltmer aggressiv, med högt press och snabba omställningar som europeiska lag har svårt att hantera. Som gruppmotståndare till Sverige i Grupp F är Japan det lag jag respekterar mest — deras förmåga att överraska etablerade nationer i VM-sammanhang är bevisad, inte spekulativ.
Gemensamt för utmanarna är att de alla har kapaciteten att nå kvartsfinal eller semifinal, men de saknar det djup eller den bredd som krävs för att konsekvent vinna sju matcher i rad. Deras bästa chans ligger i att undvika de absoluta favoriterna så länge som möjligt och slå till i de matcher där turneringsnerven gör kvalitetsskillnaderna mindre relevanta.
Mellansegmentet — lag som kan nå slutspelet
Det finns ett skikt av lag i varje VM som aldrig dyker upp i rubriker före turneringen men som konsekvent levererar solida resultat. De når sällan semifinal, men de tar sig ur gruppen, de skapar dramatik och de gör turneringen rikare. VM 2026 med sitt utökade format ger dessa lag fler vägar till slutspelet än någonsin, och det är i det här segmentet som de mest spännande berättelserna ofta utspelar sig.
Turkiet — Europas mest underskattade lag
Turkiet har en trupp som har vuxit stadigt de senaste åren, med spelare i Europas toppligor och en intensiv, fysisk spelstil som gör dem till svåra motståndare i varje match. Deras placering i Grupp D med USA, Paraguay och Australien ger dem en realistisk chans att sluta topp två. Arda Güler, som har blommat ut på Real Madrid, är den spelare som kan lyfta Turkiet från mellansegmentet till utmanarnivå om han levererar i turneringsmiljö.
Belgien — gyllene generationens sista chans
Kevin De Bruyne och Romelu Lukaku representerar slutet på en era. Den ”gyllene generationen” som nådde semifinal 2018 och kvartsfinal 2022 har aldrig lyckats omvandla sin individuella briljans till en titel. VM 2026 är sannolikt sista chansen. Grupp G med Egypten, Iran och Nya Zeeland bör vara hanterbar, men Belgien har en tendens att underprestera i knockout-matcher, och truppen är inte lika djup som för fyra år sedan. De är fortfarande farliga — men inte längre bland de första sex oddsmässigt.
Schweiz — den tysta kraften
Schweiz når kvartsfinal i nästan varje turnering utan att någon lägger märke till det. Granit Xhaka driver mittfältet med erfarenhet och intelligens, och en grupp unga spelare har adderat fart och kreativitet. I Grupp B med Kanada, Bosnien och Hercegovina och Qatar har Schweiz en klar väg till avancemang. De är inte tillräckligt spektakulära för att hamna i rubrikerna, men de är tillräckligt solida för att vara farliga i Round of 32 och potentiellt Round of 16.
Egypten — Salahs sista stora scen
Mohamed Salah har definierat en generation av egyptisk fotboll, och VM 2026 kan bli hans sista chans på den största scenen. Egypten har en trupp byggd runt hans kreativitet, med en defensiv struktur som är svår att bryta ner. I Grupp G möter de Belgien, Iran och Nya Zeeland — en grupp där andraplatsen är fullt möjlig, och där Egyptens defensiva disciplin kan räcka för att ta sig vidare som en av de bästa treorna.
Ecuador — sydamerikansk ungdom
Ecuador imponerade i VM 2022 med en ung, energisk trupp som slog Qatar och höll jämnt med Senegal och Nederländerna. Fyra år senare har den truppen mognat, och flera spelare har etablerat sig i europeiska ligor. Moisés Caicedo i Chelsea och Piero Hincapié i Bayer Leverkusen är de mest framträdande namnen. I Grupp E med Tyskland, Curaçao och Elfenbenskusten kämpar Ecuador om andraplatsen — en plats de har kvaliteten att ta, förutsatt att de hanterar klimatskillnaden och det fysiska spelet.
Elfenbenskusten — afrikanska mästare
Som regerande afrikanska mästare reser Elfenbenskusten till VM 2026 med självförtroende och en trupp som blandar etablerade europeiska proffs med hungriga unga spelare. Sébastien Haller, efter sin remarkabla comeback, leder anfallet, och den defensiva organisationen som bar dem till den afrikanska titeln är intakt. Grupp E med Tyskland är tuff, men Elfenbenskusten har det som krävs för att utmana om andraplatsen.
Sydkorea — evig turneringsdeltagare
Sydkorea har kvalificerat sig för varje VM sedan 1986 och har en konsistens som få asiatiska nationer matchar. Son Heung-min må vara äldre, men truppen har kompletterats med unga spelare som bär framtiden. I Grupp A med Mexiko, Sydafrika och Tjeckien har Sydkorea en realistisk väg till andraplatsen. Deras styrka ligger i taktisk flexibilitet och en intensitet som sällan mattas av under 90 minuter.
Mellansegmentets lag delar en gemensam egenskap: de har tillräcklig kvalitet för att ta sig ur gruppspelet men saknar den avgörande marginalen som skiljer kvartsfinalister från semifinalister. Deras turneringsframgång beror i hög grad på grupplottning, slutspelsseedning och dagform i enskilda avgörande matcher. I ett VM med 48 lag och åtta platser för bästa treor har dessa lag bättre förutsättningar att avancera än vid något tidigare VM.
Debutanter och outsiders — historiens nya kapitel
Det mest remarkabla med VM 2026 är inte att Argentina försvarar sin titel eller att Frankrike jagar en tredje. Det är att lag som Curaçao, Kap Verde, Haiti, Jordanien och Uzbekistan alls är där. De 48 platserna i turneringen har öppnat dörrar som aldrig tidigare varit tillgängliga, och för dessa nationer är enbart deltagandet en historisk prestation som överskrider allt som har hänt i deras fotbollshistoria.
Curaçao — karibisk stolthet
Med en befolkning på cirka 150 000 invånare är Curaçao det minsta landet i VM 2026. Deras resa till turneringen är en berättelse om kreativ talangutveckling och en diaspora av spelare med dubbla medborgarskap som valt att representera ön. Truppen består till stor del av spelare i den nederländska ligan och lägre europeiska divisioner, och deras kvalificeringsseger var en av de mest överraskande i hela VM-cykeln. I Grupp E med Tyskland, Elfenbenskusten och Ecuador är realistiska förväntningar låga — men varje poäng de tar kommer att firas som en nationell triumf.
Kap Verde — örikets dröm
Kap Verde, med en befolkning på drygt 600 000, gör sin första VM-medverkan. Deras framgång i det afrikanska kvalet visar att systematisk utveckling och en stark diaspora-politik kan kompensera för begränsade resurser. Flera spelare i truppen verkar i portugisiska och belgiska ligor, och den taktiska organisationen är bättre än vad befolkningsstorleken antyder. I Grupp H möter de Spanien och Uruguay — en brutal lottning — men matchen mot Saudiarabien blir den avgörande kampen om att undvika jumboplatsen.
Haiti — återkomst efter 52 år
Haitis enda tidigare VM-medverkan var 1974 i Västtyskland, en turnering som slutade med tre förluster men som gav nationen en plats i fotbollshistorien. Femtiotvå år senare återvänder de till VM-scenen genom CONCACAF-kvalet, och för ett land som har kämpat med politisk och ekonomisk instabilitet är fotbollen en enande kraft. Grupp C med Brasilien och Marocko är stenhård, men matchen mot Skottland erbjuder en realistisk chans till poäng.
Jordanien — Mellanösterns debutant
Jordanien kvalificerade sig till sitt första VM genom det asiatiska kvalet och representerar en ny fotbollsmarknad som växer snabbt. Landets investering i ungdomsfotboll har gett resultat, och truppen blandar lokala ligaspelare med utlandsproffs. I Grupp J med Argentina, Algeriet och Österrike är utmaningen enorm, men att spela mot titelförsvararna Argentina inför en global publik är i sig en belöning som överstiger alla förväntningar.
Uzbekistan — centralasiatiskt genombrott
Uzbekistans kvalificering markerar det första VM-deltagandet för en centralasiatisk nation sedan Sovjetunionens upplösning. Det uzbekiska fotbollsförbundet har satsat på att exportera spelare till europeiska och asiatiska toppligor, och resultatet syns i en trupp med bredare internationell erfarenhet än tidigare generationer. Grupp K med Portugal, DR Kongo och Colombia ger begränsade möjligheter, men Uzbekistan har den taktiska disciplinen att ta poäng i enskilda matcher.
Outsiders som Ghana, Panama, Nya Zeeland och Qatar kompletterar den breda basen av lag vars turneringsambitioner sträcker sig till att ta sig ur gruppspelet snarare än att jaga titeln. Gemensamt för dem är att de representerar fotbollskulturer i tillväxt — regioner och nationer där varje VM-match är en investering i framtiden, inte bara ett resultat i sig.
Sverige i mixten — vad analytikern ser
Det finns ett ögonblick som definierar hela Sveriges VM-resa innan en enda match i turneringen har spelats. Den 31 mars 2026, 88:e minuten, Friends Arena i Solna. Sverige ligger under 2-1 mot Polen i playoff-finalen till VM. Bollen hamnar hos Viktor Gyökeres på kanten av straffområdet. Han vänder sin försvarare, skjuter med vänsterfoten, och bollen tar i stolpen och in. 2-2. I den 94:e minuten gör Gyökeres ytterligare ett mål som sänder Sverige till VM. Tre-två, fullständig extas, och en nation som hade gett upp hoppet vaknar till liv.
Den berättelsen sätter tonen för Sveriges VM 2026. Det här är inte ett lag som gick till turneringen som favorit. Sverige kvalificerade sig genom Nations League-playoff — den svåraste vägen av alla — och hamnade i Pot 4 vid lottningen. Grupp F med Nederländerna, Japan och Tunisien är en av turneringens tuffaste grupper sett till motståndets sammanlagda kvalitet. Men just det faktumet att Sverige tog sig dit mot alla odds ger laget en mental styrka som är svår att kvantifiera i odds och statistik.
Graham Potter, den engelske tränaren som tog över efter en svår period för svensk fotboll, har byggt ett lag som kombinerar skandinavisk fysik med modern europeisk taktik. Fyra i backlinjen, aggressivt mittfält, snabba omställningar och ett spelberoende av Gyökeres som enda renodlade niosspelare. Systemet är inte komplicerat, men det är effektivt — och det fungerar i turneringsmiljö där enkel struktur ofta slår komplex teori.
Truppen har en intressant mix av etablerade stjärnor och unga hungriga spelare. Viktor Gyökeres bär anfallsbördan och har visat att han kan avgöra matcher på den allra högsta nivån. Alexander Isak, med sin erfarenhet från Premier League, ger ett alternativ som få lag i turneringen har tillgång till — en anfallare av världsklass som kan komma in från bänken eller spela bredvid Gyökeres i en mer offensiv uppställning. Anthony Elanga bidrar med fart och dribblingar på kanterna, och Lucas Bergvall, trots sin unga ålder, har redan visat att han klarar av trycket i stora matcher.
Realistiskt sett kämpar Sverige om andra eller tredje plats i Grupp F. Nederländerna är favoriter att vinna gruppen, och Japan har bevisat att de kan slå europeiska topplag i VM-sammanhang. Tunisien, trots att de seedades lägre, har en defensiv identitet som gör dem svårspelade. Sveriges bästa scenario är att slå Tunisien i öppningsmatchen, ta poäng mot antingen Nederländerna eller Japan och säkra avancemang som tvåa eller som en av de bästa treorna.
Den sämsta scenariot — tre förluster och en tidig hemresa — är möjligt men osannolikt. Sverige har inte rest till VM 2026 för att vara turister. Gyökeres mål i Solna bevisade att det här laget kan leverera under maximal press, och den mentaliteten reser med laget till Nordamerika. Oddsen på Sverige att vinna VM ligger långt bort — runt 80.00 till 100.00 — men oddsen att ta sig ur gruppen är betydligt mer realistiska, runt 2.50 till 3.00, och det är den marknaden som bäst reflekterar Sveriges verkliga nivå.
Turneringens möjliga överraskningar
Jag har en regel: i varje VM sedan 2010 har minst ett lag från utanför Europas och Sydamerikas traditionella toppskikt nått kvartsfinal. Sydkorea och USA 2002, Ghana 2010, Costa Rica 2014, Japan och Marocko 2022. Mönstret är så konsekvent att det inte längre är en överraskning — det är en förväntning. Frågan är inte om det händer, utan vem det blir.
Min första kandidat är Japan. De har redan bevisat att de kan slå Tyskland och Spanien i VM-sammanhang, och deras trupp är starkare nu än 2022. Med spelare i Premier League, Bundesliga och La Liga har Japan den individuella kvaliteten att mäta sig med vem som helst, och deras pressningsspel är bland de mest intensiva i världsfotbollen. Om Japan undviker en storfavorit i Round of 32 — vilket deras gruppplacering kan möjliggöra — ser jag dem som en kvartsfinalkandidat med potential att gå längre.
Min andra kandidat är Turkiet. Under de senaste två åren har Turkiet genomgått en fotbollsrevolution med en ny generation spelare som har tagit europeisk klubbfotboll med storm. Arda Güler på Real Madrid är det mest synliga namnet, men det finns bredd i truppen som sträcker sig bortom enskilda stjärnor. Hemmaplansfördelen i Grupp D — med matcher i amerikanska arenor som har stor turkisk diaspora — kan ge dem den extra push som behövs. Turkiet 2008 i EM och Turkiet 2002 i VM visade vad nationen kan åstadkomma när alla faktorer samverkar.
Min tredje kandidat är Österrike. Ralf Rangnick har förvandlat det österrikiska landslaget till en pressingmaskin som ger motståndarna minimal tid på bollen. I EM 2024 imponerade Österrike med sina prestationer mot de bästa lagen i Europa, och den spelidén fungerar utmärkt i turneringsformat där lag som kontrollerar tempot har en strukturell fördel. I Grupp J med Argentina, Algeriet och Jordanien har Österrike en klar väg till andraplatsen, och i utslagsfasen kan deras intensiva spelstil frustrera lag som föredrar att kontrollera matchen i ett lägre tempo.
Det som gör dessa lag till överraskningskandidater är inte bara deras kvalitet — det är deras spelidentitet. Alla tre har en tydlig, aggressiv spelidé som inte kräver bollinnehav för att dominera. De föredrar att spela snabbt, pressa högt och utnyttja omställningar. I VM-sammanhang, där nerven är hög och det taktiska arbetet mot bollen ofta avgör matcher, är den profilen mer värdefull än vad oddsen antyder.
Om du letar efter value i outright-marknader — odds på vilka lag som når kvartsfinal eller semifinal — är det i det här segmentet du hittar det. Oddsen på Japan att nå kvartsfinal ligger runt 3.50, Turkiet runt 5.00 och Österrike runt 6.00. Jämfört med de förväntade utfallen baserade på trupp och turneringshistorik ser jag samtliga som lätt undervärderade.
48 lag, 48 berättelser
VM 2026 samlar den bredaste uppställningen av fotbollsnationer i historien. Från Argentinas titelförsvar till Curaçaos första VM-match, från Mbappés jakt på ära till Gyökeres ambition att leda Sverige vidare från gruppen — varje lag bär en berättelse som gör turneringen värd att följa.
De fem toppfavoriterna — Argentina, Frankrike, England, Brasilien och Spanien — har de djupaste trupperna och den bredaste erfarenheten. Utmanarna — Tyskland, Portugal, Nederländerna, Kroatien, Uruguay, Marocko och Japan — har individuella stjärnor och turneringsexpertis som kan räcka hela vägen. Mellansegmentet och debutanterna ger turneringen sin bredd, sin oförutsägbarhet och sina mest minnesvärda ögonblick.
Sverige befinner sig någonstans mellan mellansegmentet och utmanarna — ett lag med stjärnkvalitet i anfallet, en pragmatisk tränare och en berättelse om kvalificering mot alla odds som ger dem en mental edge. Oavsett hur långt Blågult når i turneringen har de redan skrivit ett kapitel i svensk fotbollshistoria genom att ta sig dit.
Det enda som är säkert om VM 2026 är att det kommer att överraska oss. Det gör det alltid.